1826-1900 Frederick Edwin Church Galleries Frederic Edwin Church (May 4, 1826 ?C April 7, 1900) was an American landscape painter born in Hartford, Connecticut. He was a central figure in the Hudson River School of American landscape painters. While committed to the natural sciences, he was "always concerned with including a spiritual dimension in his works". The family wealth came from Church's father, Joseph Church, a silversmith and watchmaker in Hartford, Connecticut.(Joseph subsequently also became an official and a director of The Aetna Life Insurance Company) Joseph, in turn, was the son of Samuel Church, who founded the first paper mill in Lee, Massachusetts in the Berkshires, and this allowed him(Frederic) to pursue his interest in art from a very early age. At eighteen years of age, Church became the pupil of Thomas Cole in Catskill, New York after Daniel Wadsworth, a family neighbor and founder of the Wadsworth Atheneum, introduced the two. In May 1848, Church was elected as the youngest Associate of the National Academy of Design and was promoted to Academician the following year. Soon after, he sold his first major work to Hartford's Wadsworth Atheneum. Church settled in New York where he taught his first pupil, William James Stillman. From the spring to autumn each year Church would travel, often by foot, sketching. He returned each winter to paint and to sell his work. Between 1853 and 1857, Church traveled in South America, financed by businessman Cyrus West Field, who wished to use Church's paintings to lure investors to his South American ventures. Church was inspired by the Prussian explorer Alexander von Humboldt's Cosmos and his exploration of the continent; Humboldt had challenged artists to portray the "physiognomy" of the Andes.   Related Paintings of Frederick Edwin Church :. | Niagara Falls | Frederick Edwin Church | Niagara Falls | Niagara | Secluded Landscape at Sunset |
Related Artists:
Jacques-Louis David
Jacques-Louis David, France Neoclassicism painter, b.1748 - d.1835. Jacques-Louis David is famous for his huge, dramatic canvasses of Napoleon and other historical figures, including Oath of the Horatii (1784), Death of Marat (1793) and The Sabine Women (1799). Early in his career he was a leader in the neoclassical movement; later his subjects became more modern and political. David was himself active in the French Revolution as a supporter of Robespierre and is sometimes called the chief propagandist for the Revolution; after the Reign of Terror ended he was briefly imprisoned for his actions. When Napoleon took power David became his court painter and created several grand canvasses of the Emperor, including the heroic Napoleon Bonaparte Crossing the Alps (1801) and the enormous Coronation of Napoleon and Josephine (1807).
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Palma il Vecchio
(c. 1480 - July 1528), born Jacopo Palma or known as Jacopo Negretti, was an Italian painter of the Venetian school born at Serina Alta near Bergamo. He is called Palma Vecchio in English ("Old Palma" - in Italian Palma il Vecchio) to distinguish him from Palma Giovane, his great-nephew. When Palma arrived in Venice early in the 16th century, he reputedly was a companion and competitor of Lorenzo Lotto, and to some extent a pupil of Titian. He may also have taught Bonifazio Pitati and influenced Giovanni Busi. Palma's earlier works betray the influence of the Bellini.